Hej på er!

Efter att ha övernattat hos mormor (vår lägenhet har sanerats) så begav vi oss till öppna förskolan för lek och bus. Alma blir alltid så blyg när det är många mindre barn med, nästan som om att hon sitter och tar det lugnt för att inte skramma dem. Fikat åt hon massor av och ost är just nu hennes favorit. Det var lyxigt idag då de bjöd på minisemlor dagen till ära, mums! Har ni ätit någon semla idag?

 

Usch vad mycket tråkigt bloggen handlar om nu, men vardagen är rätt trist nu med alla sjukdomar. Stack i alla fall iväg tidigt idag och jobbade för att komma hem lagom till Björn var tvungen att åka till skolan. Ett himla pusslande med denna vabb. Nästa vecka tar det äntligen slut.. För stunden.

 

Godkväll till er,

har precis satt mig ner i soffan en stund medan Alma badar med Björn. Känns som vi har hunnit med så otroligt mycket idag. Städat hela lägenheten och bäddat rent, snart tvättat all tvätt och även lagat en god laxmiddag. Nu säger dock kroppen ifrån att den inte orkar mer. Så kanske bäst att lyda och lägga sig i soffan? Ska bara fixa färdigt tvätten först..

 

Hej från sjukstugan. Alma är superförkyld och väldigt medtagen dessvärre. Febern kommer och går, näsan ringer så pass att hon blöder näsblod imellanåt. Hon hostar så hon knappt på lust, värst på nätterna såklart. Gnälligt är det och de är förståeligt. Men hon dricker i alla fall juice om hon får med sugrör, så det får hon. En och annan clementin och smoothie går ner också. Dessvärre har jag blivit smittad också och fy vad dålig man blir. Trots detta har jag varit tvungen att jobba, så vi har fått dela på vabb-dagarna.

 

Hej och godkväll från soffan.

Här har vi pusslat ihop dagen. Björn tog morgonen och Vabbade så jag kunde sticka iväg tidigt och jobba då vi  har väldigt mycket att göra. Lagom till lunch kom jag hem och tog över. Blir samma uppdelning imorgon. Det går en riktigt jobbig förkylning på Almas avdelning, både bland barn och vuxna, och denna åkte ju såklart Alma på. Näsan rinner, feber och en djup hosta. Låter dock som om att kruppen är tillbaka också. Kan väl hålla en tumme eller två för oss att vi slipper åka in och inhalera inatt?

 

Första intrycket av Alma är att hon är väldigt blyg och tillbakadragen. Lugn och försiktig. Håller gärna mamma i handen eller sitter i hennes knä. Går inte en meter ifrån. Hon är tyst till en början. Man ser att hon tar in omgivningen och observerar människorna runt omkring. Sedan tar hon för sig. Börjar prata och öppna upp sig. Det är inte många rena ord som kommer ur hennes perfekta lilla mun. De vanligaste orden är mamma, oj eller nää. Men hon gör sig förstådd på det största språket i världen, kroppsspråket.

 

Alma gillar just nu att pröva allt vad gränser heter. Hon gör det som ingen tror hon gör. Hon blir arg och slänger sig på golvet och skriker. Hon kastar iväg allt i hennes väg. Slåss och nyps. Klättrar där hon inte får klättra. Gråter så tårarna sprutar när det inte går hennes väg. Det mesta av detta sker såklart hemma och främst mot mamma. Stundtals har hon väldigt svårt att veta vad hon vill. Tror inte det finns något rätt svar ibland. Det är inte alltid lätt att vara 16 månader och inte kunna prata.

 

Från det att hon vaknar till att hon somnar ger hon oss så mycket. Glädje framför allt. Och kärlek. Mest kärlek. Även om hon trotsar och utmanar så är hon mellan allt otroligt glad och rolig. Hon älskar sång och musik och har nu lärt sig rörelserna till imse vimse spindel, små grodorna, klappa klappa, litet hus i skogens slut och några till. Hon signalerar att hon vill sjunga genom att ropa Mamma och knacka i golvet eller låta spindeln klättra i handen. Hon lyser upp när man börjar sjunga för henne. Klappar händerna när den är slut och säger meee med ett stort leende. Skrattar imellanåt. Och dessa ögon som tindrar, oj, har vi skapat denna perfeka lilla varelsen? Är hon verkligen vår, med allt vad det innebär?

 

Det är fantastiskt att vara förälder. Precis som allt annat i livet har det sina nackdelar och fördelar. Det goda vinner alltid över det onda. Det bra över det dåliga.

 

Men hur livet än kommer se ut kommer vi att dela det med Alma. Vår dotter. Vår kärlek. Vårt allt.

 

Stört av allt är kärleken, och kärleken är du. Jag älskar dig.

Puss från mamma